Ibland brann ögonbrynen upp. Det var hett, gnistorna yrde och kunde hoppa ner i en stövel eller innanför overallen, då blev det krigsdans. Det fattades svetsare, varvet betalade jämförelsevis bra. Mona var ensamstående mamma och lockades av lönen. Arendalsvarvet var ett av världens modernaste skeppsvarv. I romanen sliter färgstarka karaktärer i en tuff miljö mot orättvisor samt motgångar i kärlek. Men i hopp. Mona får fullt upp med att klara av sitt arbete, hantera sina relationer, och försöka hitta lyckan i ett samhälle där balansen mellan jobb och hem är i snabb förändring. Gripande om kamp, styrka och kärlek.
Hon tar 6 timmar och 22 minuter att lyssna till, alternativt 356 e-boksidor att läsa på platta.
Välkommen till storvarvsepoken och kvinnornas inträde i den tunga industrin för sisådär femtio år sedan!
”DET SLÅR GNISTOR OM AINOS SVETSARE Ainos berättelser påminner oss om hur svårt det var för ensamstående kvinnor med barn att kombinera jobb med föräldraskap. Boken romantiserar inte arbetarklassen på något sätt. Hon speglar kvinnor och män precis som vi alla är med goda och dåliga sidor. Vem fasen är perfekt? Ingen.
Sverige på den tiden var fortfarande ett industrisamhälle med stora arbetsplatser för tusentals människor. Nu rullar industrierna ännu snabbare men med betydligt färre anställda.” /Dalademokraten