Ska bara kolla en liten grej.
Ett tu tre har en halvtimme gått och jag får den inte tillbaka. En katt i Australien, en apa som är sjuk i en djurpark i USA. Hästar som får föl och getter som ställer till hyss. Hur kommer jag bort från det här?
Det borde finnas en spärr; nej du får inte se på folk som går på lina över stup, nej du får inte se på elefanter som räddar en elefantunge från en krokodil, nej du får absolut inte se på katter som gosar med bebisar eller öppnar dörrar eller har blivit vanvårdade men nu får mat och pälsvård långt borta i fjärran östern och du får inte se på hundar som hittar folk i laviner och som kan driva ihop en stor skock får på ett enda kick. Eller ett barn som ramlat ner i en brunn. Eller en ko som slickar sin flintskallige bonde någonstans på Pampas. Eller den godaste efterrättskakan någon har bakat, så här gör man
Man är global. Man är en känslomässigt fördummad vase, vilse i algoritmerna och alltmer renons på varje förnuftig tanke för herregud den där skatan och schäfern är ju vänner och kivas om samma pinne och skatan spelar död och schäfern tar den i munnen men utan att bita och skatan flaxar upp och norpar åt sig pinnen, det hände visst i Spanien.
Under tiden flödar också bilderna in från fasornas Gaza. Blodiga barn, föräldralösa barn, hungriga barn, huttrande chockade barn och många barn med amputerade lemmar. Det är verkligheten. Och ändå bara en flik av den. För över dem bestämmer inkompetenta och galna ledare på bägge sidor. Gazas trauma och sorg är vår. Även Israels rädsla och blindhet, grymheten. Det var Hamas som började med en ofattbar pogrom 7 oktober nej det var Israel som började med fördrivningen av palestinier och stölden av mark och hem 1948 och krigen därefter nej det var Tyskland som började med den industriella förintelsen av sex miljoner judar som ingenstans hade att ta vägen. Nu får araberna betala för nazisternas folkmord.
Under tiden fortsätter lidandet, avhumaniserandet och striderna; bokstavligen i folks hem eller tillfälliga tältläger. Finns det ens ett uns av hopp någonstans när hatet har eldats på till dessa nivåer istället för att klinga av för en möjlig tvåstatslösning?
