…finns i Nordens största industristad med Nordens största exporthamn i landets största industriregion. Inte minsta industriutställning. Nej ingenting i Göteborg, de stora utställningarna och de fina museerna ligger i Stockholm. Vasamuseet är numera en del av huvudstadens varumärke, uppbyggt på ett briljant sätt kring ett skeppsvrak.
I Göteborg byggdes det fartyg i över hundra år. Som kunde flyta. Liksom kullager, bilar, lastbilar, textilfabrikerna dominerade för hundra år sedan i högre grad än i Borås. Här finns och har funnits så många olika industrier att de har danat staden Göteborg. Arbetarstaden som verkar skämmas för sin identitet fastän allt detta arbete genererat spjutspetsteknologi och industrivetenskap i absolut framkant. Det gamla varvsområdet Lindholmen glöder av utbildning, forskning, innovation. Staden byggdes upp och byggs ännu upp kring produktion, yrkeskunnande, slit och släp och export. Men om sådant får man inte veta något om. Absolut inget varvsmuseum, men heller inga andra besöksmål kring alla spännande industriella berättelser.
Jag ingår i styrelsen för Föreningen för ett varvs- och industrihistoriskt center; http://viccenter.se/. Vi arbetar för ett center där Dåtid, Nutid och Framtid relaterade till industrin och dess människor ska skapas. Det ska bli ett besöksmål lika attraktivt som Liseberg och det ska befinna sig i rörelse, uppdateras med det senaste. Det ska vara en mötesplats där ett pågående samtal fortgår. Utefter en tidslinje berättas historien med hjälp av modern teknik. Permanenta utställningar visar dagens verksamhet liksom morgondagens. Tillfälliga utställningar avlöser varandra.
Historien är en lök där vi har haft lyckan att hamna överst. Utan vetskap om lagren under oss kan vi tappa fotfästet och blåsa iväg. Berättelsen om varifrån vi kommer och vart vi är på väg är lika nödvändig som muttrar och produktionslinjer. Ty själva är vi ju människor, och inga maskiner.
