2012 fick jag LO:s kulturpris hedersomnämnande för dikten FAMILJEN ÄR VI. Den har aldrig varit publicerad. Nu kommer den här:
Låt mig vara helt konkret
låt mig inte fantisera.
Vi ska formulera det vi menar
det vi känner.
Det vi verkligen känner
när vi tänker efter.
Den där kärleken
till nära och till okända
till utsatta och främlingar
ickerädslan inför tänkbara vänner
även ovänner
odlandet av den omedvetna
och medvetna
naiviteten inför
det som ännu inte är.
Att vi älskar människor
om än inte alla människors
beteenden
Precis som de
familjemedlemmar
som vi älskar
som vi
själva är.
Om en evighet
eller ett hjärtslag
har människan rätt
att komma ut.
När alla sedan länge
kommit ut
som de unika personer
som de är.
Jag menar: att vistas ute
komma utomhus
varenda dag
människorättslagen
har då uppnått
djurskyddslagens
status.
Även när du är gammal
får du komma ut i dagsljus
andas frisk luft se dig om
varenda dag
precis varenda dag jag lovar
Om en evighet eller ett hjärtslag
finns den dagen
ty jag försöker vara
högst konkret
jag tänker
inte fantisera.
Och fast du är en människa
har du rätt
att bli sedd
trots att du inte är vuxen
utan ett litet pyre bland andra tjugo
som inte kan prata
som inte kan klaga ens
Det ansvaret
ligger hos
oss andra
för din räkning.
Och senare ibland trettio andra
som alla försöker prata
precis hela tiden
i olika tonarter
från olika nationer
Du milda tid
så stor du blivit
Som du vuxit!
Hur du ropar efter hjälp
att fortast möjlig få lära dig
allt som de andra redan vet
Så ser det sunda mänskliga
växandet ut
Man vill lära sig
man vill veta
allt vill man veta
om hur det som är fungerar.
Låt mig vara helt konkret
och ärlig låt mig inte fantisera:
det är något stort
och lovande
att folken blandas.
Aldrig har vi varit
så nära varandra
som i min framtid.
I den tiden drar alla
det tunga lasset
och alla kämpar
för människans rätt
att bli sedd
komma utomhus var dag
slippa bli borttappad
bortglömd
kränkt
eller slagen.
Få det basala
inte bara
kläder eller mat i magen
Jag menar själen.
Jag fantiserar inte
och jag hittar inte på
när jag förutspår
att arbetet då inte är en plåga
En städerska är respekterad
hon är sedd
hon finner sig väl
och tycker det är
minst sagt okej att
göra fint
få uppskattning för detta
få betalt som man ska
samt snygga arbetskläder
och därtill
en och annan massage
Det är inte så idag
men så
ser morgondagen ut.
Familjen är som alltid basen
tryggheten och starten
för varje människa och
följer henne från
födelsen till graven och
även bortom den.
Familjen som fordom
så bespottades
har fått en genomgripande
och skön makeover
och tillåts vara
det den är
ett fundament
den minsta enheten
I övrigt får den se ut
precis som den behagar
och vill vara.
Familjen utgör basen
skapar vår moral
och tankesätt i samklang
med det större samhället
Kompletterar denna stora familj
med det känslomässiga
guldet utan vilket
människan lätt skulle
förslavas under rädslan
under skulden.
Familjen däremot
befordrar självkänslan
tryggheten finns där
trampolinen
siktar till den
personliga friheten
där alla får gå hur långt de kan
utan att hindras av jantelag
bara av sin egen tekniska eller
intellektuella eller
fysiska begränsning
och kanske ändå bortom detta.
Att alla ger det bästa
var människa är en sändare
och det som sänds är
värme är energi rätt ut till
den stora familjen
Människoskyddet
befordrar flykt.
Men inte undan krig och despoter.
De finns väl inte då?
Utan att vi alla ska lära oss
att flyga.
Så låt mig inte dikta
eller fantisera
låt det vara högst konkret
det jag vill säga att
musiken och berättelserna
och bilderna och filmerna
och danserna och allt annat
som får plats i det
luddiga ordet kultur
ska tillhöra alla och
att de bästa oavsett
varifrån de en gång kom
ska få chansen att gå
hur långt som helst
oavsett vad det gäller
oavsett om det är ett arbete
eller något konstnärligt.
Alla är respekterade
och sedda
i den välfungerande
familjen.
Vi tillhör alla en familj
en evighet
eller ett hjärtslag bort
Det är inte mina fantasier
det är konkreta bilder
tecken från en framtid
För människan har alltid gått
framåt
bara tillfälligt tillbaka.
Harmonin är dramatikens död
det kommer nya strider
nya segrar när vi gamla stötar
sedan länge vistas bland de döda
Låt mig inte drömma
låt det bli konkret
att familjen som vi ser den
på den tiden
är som samhället
och att
samhället är som familjen!
Där hela livet ryms
och
spänningen är olidlig
liksom myset
liksom grälen
liksom kampen
liksom varje morgonrusning
frukosten och slamret
värmeledningsuset
och puss och
hej och
redan utanför dörren
Att allt är möjligt
under den
nya dagen.
Fantastiska saker
ska hända.
Fantastiska saker
väntar.
*
