FAMILJEN ÄR VI

 

 

 

 

 

 

 

 

2012 fick jag LO:s kulturpris hedersomnämnande för dikten FAMILJEN ÄR VI. Den har aldrig varit publicerad. Nu kommer den här:


Låt mig vara helt konkret

låt mig inte fantisera.

Vi ska formulera det vi menar

det vi känner.

Det vi verkligen känner

när vi tänker efter.

Den där kärleken

till nära och till okända

till utsatta och främlingar

ickerädslan inför tänkbara vänner

även ovänner

odlandet av den omedvetna

och medvetna

naiviteten inför

det som ännu inte är.

Att vi älskar människor

om än inte alla människors

beteenden

Precis som de

familjemedlemmar

som vi älskar

som vi

själva är.

Om en evighet

eller ett hjärtslag

har människan rätt

att komma ut.

När alla sedan länge

kommit ut

som de unika personer

som de är.

Jag menar: att vistas ute

komma utomhus

varenda dag

människorättslagen

har då uppnått

djurskyddslagens

status.

Även när du är gammal

får du komma ut i dagsljus

andas frisk luft se dig om

varenda dag

precis varenda dag jag lovar

Om en evighet eller ett hjärtslag

finns den dagen

ty jag försöker vara

högst konkret

jag tänker

inte fantisera.

Och fast du är en människa

har du rätt

att bli sedd

trots att du inte är vuxen

utan ett litet pyre bland andra tjugo

som inte kan prata

som inte kan klaga ens

Det ansvaret

ligger hos

oss andra

för din räkning.

Och senare ibland trettio andra

som alla försöker prata

precis hela tiden

i olika tonarter

från olika nationer

Du milda tid

så stor du blivit

Som du vuxit!

Hur du ropar efter hjälp

att fortast möjlig få lära dig

allt som de andra redan vet

Så ser det sunda mänskliga

växandet ut

Man vill lära sig

man vill veta

allt vill man veta

om hur det som är fungerar.

Låt mig vara helt konkret

och ärlig låt mig inte fantisera:

det är något stort

och lovande

att folken blandas.

Aldrig har vi varit

så nära varandra

som i min framtid.

I den tiden drar alla

det tunga lasset

och alla kämpar

för människans rätt

att bli sedd

komma utomhus var dag

slippa bli borttappad

bortglömd

kränkt

eller slagen.

Få det basala

inte bara

kläder eller mat i magen

Jag menar själen.

Jag fantiserar inte

och jag hittar inte på

när jag förutspår

att arbetet då inte är en plåga

En städerska är respekterad

hon är sedd

hon finner sig väl

och tycker det är

minst sagt okej att

göra fint

få uppskattning för detta

få betalt som man ska

samt snygga arbetskläder

och därtill

en och annan massage

Det är inte så idag

men så

ser morgondagen ut.

Familjen är som alltid basen

tryggheten och starten

för varje människa och

följer henne från

födelsen till graven och

även bortom den.

Familjen som fordom

så bespottades

har fått en genomgripande

och skön makeover

och tillåts vara

det den är

ett fundament

den minsta enheten

I övrigt får den se ut

precis som den behagar

och vill vara.

Familjen utgör basen

skapar vår moral

och tankesätt i samklang

med det större samhället

Kompletterar denna stora familj

med det känslomässiga

guldet utan vilket

människan lätt skulle

förslavas under rädslan

under skulden.

Familjen däremot

befordrar självkänslan

tryggheten finns där

trampolinen

siktar till den

personliga friheten

där alla får gå hur långt de kan

utan att hindras av jantelag

bara av sin egen tekniska eller

intellektuella eller

fysiska begränsning

och kanske ändå bortom detta.

Att alla ger det bästa

var människa är en sändare

och det som sänds är

värme är energi rätt ut till

den stora familjen

Människoskyddet

befordrar flykt.

Men inte undan krig och despoter.

De finns väl inte då?

Utan att vi alla ska lära oss

att flyga.

Så låt mig inte dikta

eller fantisera

låt det vara högst konkret

det jag vill säga att

musiken och berättelserna

och bilderna och filmerna

och danserna och allt annat

som får plats i det

luddiga ordet kultur

ska tillhöra alla och

att de bästa oavsett

varifrån de en gång kom

ska få chansen att gå

hur långt som helst

oavsett vad det gäller

oavsett om det är ett arbete

eller något konstnärligt.

Alla är respekterade

och sedda

i den välfungerande

familjen.

Vi tillhör alla en familj

en evighet

eller ett hjärtslag bort

Det är inte mina fantasier

det är konkreta bilder

tecken från en framtid

För människan har alltid gått

framåt

bara tillfälligt tillbaka.

Harmonin är dramatikens död

det kommer nya strider

nya segrar när vi gamla stötar

sedan länge vistas bland de döda

Låt mig inte drömma

låt det bli konkret

att familjen som vi ser den

på den tiden

är som samhället

och att

samhället är som familjen!

Där hela livet ryms

och

spänningen är olidlig

liksom myset

liksom grälen

liksom kampen

liksom varje morgonrusning

frukosten och slamret

värmeledningsuset

och puss och

hej och

redan utanför dörren

Att allt är möjligt

under den

nya dagen.

Fantastiska saker

ska hända.

Fantastiska saker

väntar.

                           *