Romanen Gränsmark har tagit ett ärevarv i Dalarna under juli månad men än dröjer det innan den kommer ut. Precis som nu är det augusti också i Gränsmark, ”Livet i byarna återgick till det normala. Det var fortfarande en sorts sommar men ljuset var inte längre så intensivt. Fåglarna hade tystnat…”. Och lantbrevbäraren Siv Dahlin har blivit djupt engagerad i en abonnent:
” Bilen hade stannat av sig själv. Jag befann mig strax utanför Konrad Alfredssons nästan osynliga avtagsväg.
Inte en rörelse. Inte en vindil i träden. Gräset i vägkanten växte högt.
Hur länge skulle jag stå här? Endera måste jag fortsätta.
Eller också göra det jag hade sagt honom att jag inte tänkte göra mera.
Han skulle tycka att jag var en mes. Ett hållningslöst fruntimmer som inte visste vad hon ville. Han hade inget kvinnotycke, annars kunde han i sitt uppblåsta ego rent av fått för sig att jag stötte på honom.
Hållningslöst svängde jag in på Konrads avtagsväg, efter att först ha sett efter så att ingen kom åkande från någotdera hållet.
Oklippt gräs som förut. Men bilen var utkörd ur garaget.
En fin bil, såg ut att vara ny, inte konstigt med tanke på megainkomsterna. Jag hade visst sett den förut?
Gräset var tillplattat efter däcken. Så hade han då tydligen vågat ta sig en tur? Det var dumt.
Det var farligt.
Jag gick likt förra gången upp på farstukvisten och skulle just börja banka och ropa.
Då jag upptäckte. Att ytterdörren stod på glänt.
Varför ropade jag inte?
Och varför kom han inte? Han måste ju ha hört min bil.
Skakningarna kastade sig över mig så att jag var tvungen att gripa tag i dörrkarmen. För helvete Siv, vilken harpalt du är. Vill du smita nu, istället för att göra det rätta. ”
