Ett svårt ämne. För när har en författare semester? När vederbörande är medvetslös förmodligen. Statistiska uppgifter rörande alkoholism och skilsmässor förskräcker.

Men ändå. Man kan bestämma sig för att inte skriva. Så att skrivandet liksom blir en förbjuden och olycklig kärlek. Semestern rullar på, barn och barnbarn, hängmatta och stränder, allt är så bra.

Och så den där förväntan som byggs upp alltmer. En dag är alla åter på jobbet. En dag ösregnar det och alla spårvagnar har gått. En dag är skrivbordet fritt från allt pippel. Du skriver.

Tills dess gäller det att stå ut i den himmelskt vackra solnedgången med ost och vin och den som du älskar allra mest.