Min grav är din är en samling fristående noveller i deckargenren. Således den fyndiga undertiteln ”krimineller”. Som undertiteln också antyder är detta en fortsättning på en tidigare utgåva. Trots att berättelserna är fristående återkommer huvudkaraktären Siv Dahlin här i fyra av novellerna. I dessa berättelser är tilltalet något annorlunda eftersom karaktärsteckningen är bekant sedan tidigare och mer fokus läggs på mystiken och dramat. Tyvärr gör det också att de upplevs mer kontextlösa än de övriga novellerna där karaktärerna måste presenteras mer grundligt. Formatet är tilltalande som korta små godbitar som kan slukas i lagom munsbitar på vägen hem från jobbet eller andra situationer av tidsnöd. Att det mellan dessa pärmar gömmer sig så många som elva ruskiga historier gör att den som triggas av spänning och oväntade upplösningar får valuta för pengarna. Samtidigt finns det något som påminner om skrönor över den här samlingen. Vissa mer än andra. Jag får en lätt eftersmak av råttan i pizzan och svårigheter att komma över den låga trovärdigheten. Egentligen har det inget med de sensationella inslagen att göra utan snarare de grunda porträtten som formatet erbjuder och deckargenrens framtvingande av handling. Några av berättelserna som biter sig fast och skakar om skulle gärna ha fått växa i ett mer tillåtande sidantal där spänning och relationsbyggande kan fördjupas. Ett bakomliggande tema är utsattheten som ofta är förknippat med kriminalitet och prekära situationer i allmänhet. Arbetslöshet, missbruk, social missanpassning, utanförskap och ekonomiska trångmål avspeglar en realitet som färgas av den ständiga tvekampen mellan maktutövande och maktlöshet. Särskilt intresseväckande är den första och sista novellen som båda är svåra att glömma. De har ett avvikande berättande, perspektivet är ett annat. Handlingen och spänningen lyfts till en ny nivå. I Rådlös handlar det om en papperslös ung man som desperat försöker klara dagen och de otrevligheter som han råkar ut för i sitt sökande efter en trygg tillvaro. Spänningen byggs upp med små medel. Bara genom att kasta omkull förutsättningarna blir bristen på arbete, bostad och laglig existens ett föremål för verklighetsflykt av det mer skrämmande slaget. I den sista novellen, som har gett namn åt samlingen och som även är en Siv Dahlin-berättelse, består det originella i att offrets perspektiv för första gången vävs in. Det må vara ett konventionellt grepp för spänningslitteratur men förekommer här för första gången. Det lyfter och tillför ett djup som annars saknats i Trosells rätlinjiga berättarteknik. Det är också en berättelse som bär på ett kärleksbudskap som förmedlar livsglädje och hopp.
