Plötsligt drar ljudboken iväg. Pocketförsäljningen minskar. Bokutgivningen står stilla och hela branschen verkar irra omkring. Förutom chefen för Storytel, prenumerationstjänsten för ljudböcker som gör dundersuccé. Han skrattar hela vägen till banken.
Hur länge varar detta? Ingen vet. Andra hakar på, ljudboksmarknaden är långtifrån mättad.
Smartness premieras, om man delar upp en berättelse i flera delar och varje del avslutas med en cliffhanger kan man snabbt komma upp i volym. Varje del kostar inte så mycket men alla tio tillsammans ger förlaget betydligt mer än en enskild titel. Varsågod och skriv!
Jag säger inte att det är dåligt, det är intressant. Och det går snabbt. Och ingenting är ju nytt under solen. Redan på åttahundratalet berättade Scheherazade en saga var natt för att rädda livet på sig själv. Fullt så dramatiskt är det inte att vara författare idag. Men att nya förväntningar pressar på, liksom kortare ledtider och större krav på närvaro i sociala medier är ovedersägligt.
Själva formatet ljud är ju äldre än boktryckarkonsten. Människan har berättat så länge hon har funnits. I flera tusen år var en berättare vördad, ibland helig. Att komma ihåg alla händelser, namn, vändpunkter och att kunna bygga upp stämningar och förväntningar ansågs vara en gudagåva. Men det var då det. Nu kommer en författare knappt ihåg sitt eget telefonnummer.
Ingenting kan överträffa en väl berättad historia. Låt den leva. Låt inte självutnämnda experter slakta den och förvanska den bara för att den i sitt påtvingade format genererar mera pengar. 
