Det här är andra omgången av krimineller, signerade Aino Trosell, en genre som hon själv hittat på – korta och spännande berättelser. Kriminellerna – det får en att tänka på karameller. Men det här är inga sötsaker, utan skrämmande, välsvarvade berättelser som oftast handlar om hur saker kan gå helt åt skogen – genom slumpens härjningar, mänskliga misstag eller felbedömningar. Det är välskrivet och skrämmande. Flera av berättelserna är mer som rysare. Själv är jag snäppet mer förtjust i de fyra historier där antihjälten Siv Dahlin spelar huvudrollen – denna medelålders och ofta arbetslösa kvinna, som ställer upp för sina medmänniskor och som förbannar sin näsa, och ”dess uppenbara tendens att alltid lägga sig i blöt”. I de berättelserna finns oftare en förlösande upplösning, en mer positiv slutton. Aino Trosell kommer ju från Malung-Sälen, där bland annat hennes romaner Hjärtblad och En gränslös kärlekshistoria utspelar sig, liksom kriminalromanerna om Siv Dahlin som var bästsäljare i början av 2000-talet. Och jodå, I en av kriminellerna är Dahlin tillbaka i Malungstrakten, där hon bor i ett uthus eftersom hennes gård brunnit ner i någon tidigare historia. Hon retar sig på skoteråkares rövarfasoner, och polisen som svarar 19 mil bort i Falun är inte till någon hjälp. Så Siv lägger näsan i blöt, igen.
