föranledde mig att se fyra ryska filmer, dessvärre inte så bra tyvärr förutom The Condemned som dock var så nattsvart att man fick lust lämna lokalen där vi i två timmar tvingades sitta fängslade i Sibirien därför att vi var mördare och onda allesammans och även fångvaktarna var onda och vintern tog aldrig slut och det var minst hundra mil till närmsta människa så det hjälpte inte att fly och det var i nutid, nästan i realtid, om den ändå inte hade varit en dokumentär. De två svenska filmer jag såg, Ettor nollor och Tommy, imponerade föga. Förväntningarna var höga på Pionjär som behandlar ett ämne som har legat mig nära nämligen djuphavsdykeriets barndom ute på oljefälten i Nordsjön. Men tyvärr, thrillermomenten var sökta och till sist spårade filmen ur i nationalism. Maj Wechselmann imponerade dock, 73 år gammal, med en splitter ny dokumentärfilm Vittne till sin samtid. Mycket skickligt ihopskruvad på minimal tid och sannolikt obefintlig budget för så brukar det vara med Maj och hennes förbluffande produktivitet. Kommer på tv, så håll utkik!
