Det finns
ett kollektivt minne
Tiden är bara en siffra
Med hjälp av de dödas
berättelser
blir de åter levande
och vi får vara med dem
när de uppfinner
kikaren och kompassen
och seglar till Indien
men kommer till Amerika
allt får vi vara med om
i vårt kollektiva minne
där vi lär oss skriva
med kilar
i lera
och sedan på pergament och sedan
uppfinner vi en tryckpress och sedan
är det Automatisk Databehandling
minsann
Och barnen
ja hur kunde de klara sig?
Men de gjorde ju det! Och de
levde och
de lever än
för så är det
Döden finns inte kollektivt
bara enskilt
och ingen människa
är enbart sig själv.
Det är trösterikt att veta.
