Första höstmånaden. Gränsmark kommer ut 21 september.
Hur ska hon klara sig?
Det är det ingen som vet. Hon har färdats i en författare i många långa år och till sist föddes hon, i en hisnande berättelse om Sverige idag.
Från början var hon bara en novell. Novellen låg och pyrde och jäste, den hade mer att säga. Den ville berätta om Finnmarken och om oss alla.
Gränsmark är uppdelad i tolv avsnitt, årets månader. Varsågod ett smakprov ur September:
”Bilarna var vita av frost. Termometern visade noll, det skulle bli lätt att skrapa rutorna. För dem som började senare skulle allt hinna tina bort.
Att kliva ut på trottoaren var som att göra entré i en operaföreställning. Den tidiga höstluften smällde ner i lungorna likt ett glas champagne. Luften var som ingen annanstans, aromatisk och stark. Den nyss uppstigna solen kastade sina sneda strålar över samhället. Promenaden till terminalen kantades av glödande rönnar och flammande ringblommor som klarat frosten. Andra blommor i de kommunala rabatterna böjde sina huvuden i död.
Min andedräkt rök. Det var höst. Det var Sverige. Så här var det, rått och ärligt. Kråkor kraxade. De skulle nog stanna om det inte blev för kallt. Men många andra arter skulle ge sig av och lämna oss fågelfria här i högan Nord.
Jag var som vanligt först, förutom Basen. Han kom fram och var nära att krama mig men nej. Jag backade. Man ska inte krama sin chef. Han såg vad jag tänkte och sa: Gott att se dig Siv. Mår du bra?
Jag försäkrade att jag mådde bra.
– Två dagars post, jag måste sätta igång.
– Självklart. Ta den tid du behöver. Det blir alltid nån råd.
Övertid var det givetvis inte tal om. Jag sa ingenting.
Att klaga ledde ingenstans. Jag var klok idag.”
