Dags igen för ett nytt sådant. Utan porträtt går det inte. Fast varför måste man träffa gåsen bara för att man gillar gåslever? En retorisk fråga som aldrig får något svar. Det är väl berättelsen i sig som är grejen. Det är berättelsen som är gestalten, porträttet, den spännande bilden man ska betrakta.
Fast vem är jag att. Det är bara till att låta sig fotograferas och vara glad för detta. Vem är hon? Svar: hon är mitt skal och hon har burit mig långt.
Skulle jag då inte vara både tacksam och glad.
