Gränsmark är ute och folk vill ha henne, hon säljer bra.
Gränsmark omsluter ett år. I kapitlet Oktober kan det på riktigt låta så här. Anna Bromées grymma inläsning är en egen upplevelse där hon gestaltar Siv Dahlins röst:
” Det var älgjakt. Vid Hammarsbråten och Milsjöheden stod bilar parkerade på rad. Ute på ett hygge skymtade jag ett jakttorn och en rökstrimma från en eld.
Bortanför skjutbanan låg älglagens gemensamma slakthus. En bil med en släpkärra svängde in. Lasten bestod av nyss skjutna älgar. De ångade, som om de brann, i det flydda livets eld. Raggen glänste i det klena oktoberljuset. Scenen var surrealistisk. Levande älgar ångade inte, diskret smälte de in i omgivningen och var svåra att upptäcka om de inte rörde sig. Displayen annonserade Concierto de Aranjuez II Adagio av Joaquín Rodrigo.
Jag tackade tyst. Musiken passade in, lyfte upp och belyste, utan ord. Jag motorbromsade. På planen framför slakthuset var flera bilar parkerade, jag såg människor, där pågick verksamhet, urtagning, avfläkning, styckning. Flådda kroppar hängde i krokar. Som en säregen installation skymtade jag en hög älghuvuden travade på varandra, en del upp och ner och med hornen ihop. Detta var bara en mellanlagring. Hornen skulle kokas rena och monteras som troféer. Scenen var grotesk och vacker.
Jag körde vidare och bytte kanal, lokala nyheter.
En man hade hittats död bredvid en likaledes död älg. Han hade deltagit i älgjakten, skjutit älgen samt rapporterat detta till sitt jaktlag. När han sedan inte dök upp vid återsamlingen gav sig jaktkamraterna ut i terrängen och hittade honom så småningom, utsträckt invid älgen som de var ett äkta par i en bädd. Dödsorsaken var inte fastställd, men enligt polisen fanns flera fall dokumenterade där jägare sprungit fram till det fällda bytet, och i den adrenalinattack detta inneburit dött knall och fall.”
