Det är skönt och tryggt att dela hus med djuren, kon och getterna. Fattig är man inte om man äger kräk att bo ihop med. Varför elda på två ställen, dessutom mjölkar kräken bättre när de har sällskap av folk de känner. Det säger både mamma och pappa. Kräken håller människorna varma när dessa inte riktigt orkar hugga ved, utan mest vill ligga ner och vila sig, för att de känner sig så svaga.
Föräldrarna sparade på talgdankarna och var försiktiga med veden. De var till och med försiktiga med veden fast ved var det enda de hade gott om. Men nu gällde det att ta det lugnt, att hushålla med krafterna. Och kon, så länge som de hade den, räckte den bra länge som värmekälla tillsammans med de två getterna.
En natt hade hon vaknat och hört föräldrarnas långsamma samtal.
Bara några ord, som hade fastnat som på en griffeltavla inne i henne, en brinnande mening: Sö länni ungon fäsch ent ä nö falähetär. Så länge barnen leker är det ingen fara. Så länge dom leker klarar vi oss.
Men om dom lägger sig ner och blir tysta. Då.
Då är det fara å färde!
Så länge som dom leker stannar döden på utsidan. Lite tom i magen kan man vara. Men det är ingen fara om ungarna är någorlunda glada. Ungar som skrattar dör inte!
Fast dom skrattar inte så mycket längre?
Jo då. Dom har alltid varit stillsamma.
Dom gråter ju rätt vad det är?
Nej då. Dom gråter bara när dom ramlar och slår sig.
Så inte av att…?
Nej då. Inte då. Nej, nej, nej!
Hon hade hört sina föräldrar säga detta där inne i det välkända, doftande mörkret i deras fjösstuga.
Nästa morgon hade hon varit vaken först av alla och hon hade varit så glad! Hon kittlade sina småsyskon tills de skrek, det blev en sådan lekfest att modern rent måste hyssja ner henne.
Det var väldeliga vilken vild kulla det har blivit av dig Hulda?
Hon lugnade ner sig men vågar efter detta inte släppa taget. Johan, som är sex, fick i lönndom skarpa anvisningar av henne att leka med de små när hon inte var i närheten. Karin är fyra, Nils är tre. Nu gäller det ingenting mindre än livet!
Du leker med dom, förstår du!
(ur romanen Hjärtblad)
