En uppgörelse
Buskarna runt huset stod tätt som inbjudande lakejer: Varsågod vi skyddar dig, börja dekorera!
Därinne sov en okänslig Svensson. Han ville vara vanlig. Och han var det. Men nu skulle hans alldeles vanliga småhus i hans alldeles vanliga villaträdgård ingå i en avancerad subkulturell vernissage a la Limpo, Taki och Flint.
Så, ta emot! Den alldeles vanliga lockpanelen och den totalt superjävlasinnesjukt vanliga sockeln besprutas av min eld. Åt helvete med din lilla låtsasvärld! Min tag är den hetaste i världen.
Jag sprayade i raseri. Det här var inte en offentlig utsmyckning. Det här var hämnd, rakt av, för att den lilla onkeltomsvennen skulle lägga av med sina sabotage.
Nattseendet var perfekt, tack vare insipprande ljus från en gatlykta bortanför villaträdgårdens häck. Tystnaden var även den min, det enda som hördes var det lätta susandet när färgen träffade hussockel och panel.
Plötsligt min överarm! Ett kraftigt grepp!!!
Jag ryckte åt mig armen!
Den första chocken och skräcken förbyttes i vrede – det var då själve fan!
Jag hade inte hört honom.
Men vaddå. En gammal gubbe. Blixtsnabbt riktade jag burken mot honom och sprayade mot ansiktet.
Han skrek till.
Jag var övertygad om att han skulle springa.
Istället knäade han mig. Jag var inte beredd. Samtidigt skrek han: Nu slutar du! Sluta genast! Det här är mitt hus! Att du inte vet hut!
Veta hut var väl något man gjorde för femtio år sedan. Jag hade haft luvan nerdragen redan när jag nalkades huset. Nu tände jag min tretusenlumen pannlampa samtidigt som jag blundade. Jag bländade honom.
Jag släckte och hoppades att jag hade skrämt honom rejält.
Men han gav sig inte.
Den idioten gav sig inte.
Vad gör du, skrek han, vad håller du på med? Nu är du bara en knapptryckning bort från polisen.
Jag såg mobilen blinka till.
Det var det.
Jag drabbades av en black out. Jag borde ha insett att polisen är långsam när det gäller larm av denna typ. Istället drabbades jag av panik. Slog mot hans hand. Han måste släppa taget om telefonen!
Då tacklade han mig så att jag var nära att falla baklänges.
*
