Jag är februaris författare hos Mofibo. Det är något med det talade ordet, till skillnad från det lästa. Något helt annat – en människas själ blandar sig i, avspeglingen i hennes röst – och då lyfter berättelsen. Det är uråldrigt. Den berättande rösten har förtrollat människan långt före boktryckarkonsten. Det är en stor förmån för en författare att få sina texter inlästa av folk som har gåvan.
Offshore skrevs efter att jag hade förlorat mig i djuphavsdykeriet, hur folk i veckor och månader levde i tryckkammare för att kunna utföra kvalificerat yrkesarbete på stora djup ute på vid oljeborrplattformarna. Att frivilligt utsätta sig, och sedan återvända hem – oerhörda påfrestningar mental och socialt. Inte minst när det gällde äktenskapen.
När jag tänkte längre insåg jag att många äktenskap var av den arten – mannen for iväg på spännande och uppslukande uppdrag medan kvinnan skötte allt det andra, det så kallade lilla livet. Jag hade själv barn och visste att det lilla livet var stort. Men hur skulle två människor med så vitt skilda liv kunna få ihop en gemenskap, kunna älska och respektera varandra? När jag jobbade på Arendalsvarvet sa en man frankt att hans arbetskamrat kände honom bättre än hans egen käring. Arbetet slukar en, på arbetet ger man järnet. När man sedan kommer hem är man slutkörd och det är svårt att förklara vad man har varit med om. Klyftan mellan de älskande växer. Medan barnen växer de också, och kanske blir fler.
Därom har jag diktat, som man säger. Äkta paret Jakob Eklund och Marie Richardson ger röst åt Offshore – väl bekomme!
