att se Ulla Zimmermanns retrospektiva utställning på Borås konsthall. Jag såg den idag. Detta konstnärskap är en spännande berättelse om en kvinna som bryter med sin borgerliga bakgrund, träder in i världen – i sextioåttavärlden – tar sin uppgift på allvar och börjar måla för att förändra. För att som sjuttioårig ändå känna att – kanske får man måla någon vacker skogsbäck också? Livet är ju ändligt – men vem vet, kanske har det sparat det bästa till sist? Ja vem vet. Ulla Zettermann har aptit på livet, grämer sig inte, målar vidare och jag hoppas på lika många bilder till innan hon lägger ner penseln.