HELMERS VALS går galant. Dalademokraten skriver: ”Aino Trosells roman om sin far är en berättelse som sprudlar av liv och vitalitet. Den är också en tidsresa från fattigt land till välfärdssamhälle.
Aino Trosell kommer i dagarna ut med en släktkrönika som sprudlar av liv och vitalitet, Helmer vals, med hennes far Helmer Trosell som bokens huvudperson och handlingens mittaxel.
Den här boken måste ni läsa, den är fylld av både glädje och sorg, den spänner i tiden över hela 1900-talet, den förmedlar kunskaper och fakta om samhällsutveckling och liv under detta avgörande sekel. /–/”
Östersundsposten med flera mittmediatidningar skriver: ” /—/Hon är en begåvad berättare, med fint öga för detaljer liksom det stora skeendena.
Hon skriver att det är svårt att teckna pappans porträtt, han som alltid varit snäll, berättat historier, återgett världslitteraturen men som aldrig någonsin frågat om hur dottern upplevt sitt liv.
´Han är en skulptur inuti en kluns lera och jag kan aldrig få fram honom. Det fick jag inte ens medan han leve. Därför att han vred och vrängde sig. Jag inbillar mig inte att jag kan se nu heller´, skriver Aino och gör sig själv synlig som berättaren.
Men hon lyckas mer än väl. Det finns en gestalt där, en komplex person med stora kontraster, den timide, belästa, nyktre och dansante arbetaren, som också var en lat dagdrömmare, men som arbetade längre än de flesta och som enligt doktorn i Malung var Sveriges äldsta person som då lät plastikoperera sina hängande ögonlock./—/”.
Bibliotekstjänst skriver: ”Författaren väjer inte för att skildra det smärtsamma, grundtonen går i moll. Hon når honom inte. Det är utlämnande och fint skrivet. Läs!”
