För mig är essän ett försök, där jag resonera mig fram i ett ämne som vare sig passar i en debattartikel eller en novell men som inte lämnar mig någon ro. Jag har inte skrivit särskilt många essäer eftersom jag är rädd att göra det lätt för mig genom att verka skenbart vederhäftig. Essän stöder sig ju ofta på vetenskapen på ett eller annat sätt. Icke förty är denna form alltför sällan använd. Ett eftertänksamt resonerande där vetenskap, politik och skönlitteratur möts kan vara välgörande och skapa äkta möten i det uppjagade och stundtals ytliga medielandskapet.
Kvinna på varvet – Humor och konflikter
Attityder myter och plattityder om berättandets väsen och funktion
Arbetsplatsen – Kulturens vagga och grav
