Nu har jag fått nog!
Hon går
med vreden
fortfarande lysande
från den hårt strängade halsen
Hon går
lämnar arbetet oavslutat
det obetalda osynliga
oumbärliga, också för henne.
Hon går – tar ungen med sig
Avgår
I protest
mot en alltför skärande kontrast
mellan idealens arbetsfria känsloDynasti
och verklighetens
oförenliga Helveten.
Hon går
lämnar dig bakom sig
där du med den nyvunne vännen
mäklaren
säljer dig ur
ditt tillfälliga driftstopp.
Villan ska säljas
Kom och värdera
Redet ska rivas
dunen dalar dröjande mot djupet
Kom och värdera Allt är till Salu
Mitt hus har jag vårdat – åtminstone huset!
mumlar du frigiven
prisgiven
överdiggiven
numera oäkte – man.
Hon gick
du hann aldrig visa fick aldrig chansen
Fönstren är dåliga
knastrar den nyfunne mäklaren kallt.
Redet ska rivas
boet ska plundras
mäklaren kommer med modiga kunder
allt ska värderas
Huset och Tomten och sträckan till Dagis
Blott
din närvaro
skuggar
de köpsugnas bilder –
de låtsas ej se
din hjälplösa rygg.
Hon gick
fotot i finrummet
och barnets glömda legobit.
Det nygifta paret tittar och blundar
mannen med blicken
på hustruns utspända buk…
hon gick…
Sprickor i tacket!
Det påverkar priset.
Och hur är det egentligen med de bärande lagren?
Du sitter vid fönstret medan mäklaren mal
Du borde sett efter ditt hus ännu bättre –
främmande fotspår på den nya parketten
du tjänade etthundratio i timmen
det nya golvet
det la du på nätterna.
Förtjusta rop från vinden:
en dörr som är sprucken!
Du slog in den en gång
när hon ej ville öppna
men om det får besökarna
ingenting veta.
Och fläckarna på nålfiltsmattan?
Färg, säger mäklaren
men det är blodet
från din unga fru
en gång
en vår
i vitt
Hon gick
Det är kärlek i tvåtusentalet
ett ständigt uppbrott en vandring
en flykt
Hon gick…
Mäklaren har hunnit till gillestugan
med bar och med allsång
med skrål och med skratt.
En öde öken
aldrig befolkad panelen var billig semestern gick åt.
Sen satt du i baren och tog dig en klar en
ungen vid tv:n
men Hon satt ej alls
hon flängde omkring.
Du ville nog fånga men hann aldrig visa
och nya tapeter behövdes i hallen
och sen var det pumpen
nåt fel med en säkring
och veckorna gick
och gräset det växte
och annat det svällde och pockade
värkte –
hon sa att
du söp!
Hon gick!
De har hunnit till sovrummet
mäklaren mäklar:
se tapetens rosenmönster…
Likt uppskvätt torkat blod!
Och ert fartvidunder
med plysch och med stereo
nu naket, obscent utan älskande par.
Spekulanterna rodnar men mäklaren mal:
”och mattan är mjuk för avklädda fötter…”
Nu dalar det sista dunet mot djupet.
Hon gick
och du går.
Inåt
mot trängseln går ni.
Bort –
från varann.
–
