Garageuppfarten är full av pengar
mynt kastade av en vårdslös
och excentrisk miljonärska.
De gula slantarna
täcker strax det gråa gruset
vinden sliter i kronorna
piastrarna de gyllene
blir bara fler och fler
svalorna störtdyker
samlar på sig
inför den långa flykten.
I gul sari står hon där
högburen
en vanlig bondbjörk
saffransgul
likt de oräkneliga mynt
hon sprider omkring sig
när hon svänger på kjolen
sveper med sarin
lyser upp med sin närvaro
härvaro redo att gå
så snart det är dags.
Förstummad är armen
där skatan har landat
vippande tippande
rent statistiskt blott
strimman av en chans
att överleva vintern.
Skatorna är många
än så länge.
Vi ser dem aldrig dö.
Diskret går de ut
nån bakväg när det skymmer –
redan högtidsklädda
i frack och skört.
Som en artighet
emot världen.
–
