VARNING FÖR VILT består av tio berättelser. Några är tidigare publicerade, titelberättelsen är helt nyskriven. Från varm feelgood till svart dramatik med inslag av deckargåtor och erotik. I titelberättelsen jobbar Siv Dahlin som mäklarassistent i glesbygd vilket är mer spännande än hon vill. Hjärtats färd och Lojalitetens pris värmer sinnet med kärlek och passion medan Det svarta bakom solen släcker den soliga barndomen utan att något är för sent. Nyårsnatt är en nutidsparafras på Fröken Julie. Håller Pojkjäveln på att förstöra sin framtid? Spricker äktenskapet i Vart vill jag flyga? Vart ska Tranorna leda oss? Isbränna tar ett isande grepp om hjärtat, en mördads mor som gjort alla rätt – kan hon själv få rättvisa? På en öde ö i havet handlar om män som aldrig har sett havet…
Berättelser rätt ur hjärtat.
Pressröster:
DAGENS NYHETER skriver: ” …åh, vad det är roligt att läsa Aino Trosells språk, miljö- och personskildring. Hon berättar om en svensk vardag som alltför sällan beskrivs: om glesbygd, om lantbrevbärare, skogsarbetare, taxichaufförer och pensionärer, om kvinnan vars son blir mördad och om hur det är att träffa sin ungdoms kärlek många år senare. Och, självklart, om tillfällighetsanställda Siv Dahlins senaste påhugg.”
GÖTEBORGSPOSTEN: ”… en befriande rå och direkt berättare, en som lyckas materialisera tidsfrågor till mycket sårbart kött och blod.” ”Talspråk med betsel” ”Det går snabbt och hetsigt som i Voltaires Candide, med skillnaden att Siv Dahlin knappast framstår som troskyldig. Detta är grundtonen, en melankolisk och drastisk, man upplever som Trosells alldeles egen.Utifrån detta kan novellernas känsloskiftningar spridas i skilda riktningar utan att tappa kontakten med den ursprungliga melodin.”
KOMMUNALARBETAREN: (4 ”klappor”) ”FÖRTJUSANDE OCH UDDA NOVELLER. Det är en varierande samling berättelser, en spännande som en deckare och en annan ett gripande drama. Och så den om mannen som lever för ett hotat fågelsläkte, som inte ser hur passionen stänger frun ute. En liten pärla. Jag tycker mycket om den här boken, inte minst för de udda karaktärerna och svärtan.”
NERIKES ALLEHANDA: ” Titelnovellen Varning för vilt är nyskriven och här visar Aino Trosell prov på vilken enastående berättare hon oftast är. Här får vi återigen stifta bekantskap med Siv Dahlin som nu får ett arbete som mäklarassistent. Det visar sig vara ett komplicerat uppdrag då själva objekten som ska säljas är så sunkiga att de inte ens går att lägga ut på bild. Detta är både roligt och vemodigt. Det ger en inblick i levnadsöden som man sällan hör talas om. Ett annat exempel på en avslöjande och väldigt bra novell är Pojkjäveln som handlar om den begåvade sonen med toppbetyg som tvärtemot faderns önskan väljer att bli svetsare. Tranorna, som är bokens sista berättelse, handlar om en lantbrevbärares möten på postrundan i obygden. Den är närmast perfekt i all sin enkelhet. På ett levande sätt beskriver författaren skönheten i den orörda naturen men också ensamheten och isoleringen i de glest liggande gårdarna. /—/ Med kärleksfull humor och fingertoppskänsla för det lilla livet skildrar hon människor och miljöer som annars skulle vara helt bortglömda.”
ÅLANDSTIDNINGEN: ”Aino Trosell gillar att skriva noveller som ofta drar mot det kriminella. Här finns tio berättelser från nordisk glesbygd och hon är en fena på att fånga stämningar och på att teckna människor så att de blir levande.”
DAGENS BOK skriver: ” Jag blir väldigt berörd av Det svarta bakom solen, om två väninnor som återser varann efter en lång tid och börjar prata barndomsminnen. Minnena är för båda traumatiska och har aldrig vädrats. I samtalets ljus kan dock ett försiktigt hopp skönjas och kanske spricker trollen så småningom. Samlingens tyngsta bidrag, både till tema och berättande, är Isbränna och På en öde ö i havet. Temat i Isbränna är högaktuellt. Här finns den ensamstående mamman med sin snart vuxne son, en ögonsten som faller offer för rasistiskt mördande våld. Hennes kamp för rättvisa är hjärtskärande och bitvis så tung läsning att jag måste ta flera pauser för att orka fortsätta. Det är en förtvivlad text med ett förtvivlat slut. Och jag tänker att det är upp till oss läsare att dra slutsatser av berättelsen, att agera utifrån vilket samhälle vi vill ha och att göra det nu. På en öde i havet är en vackert målad historia om några ensamma skogsarbetare och vad som sker då husan Gerda kommer in i deras liv. Sällan har livets skönhet och ynkedom tecknats klarare än här. Läs den!”
KULTURBLOGGEN: ”Trosell uppmärksammar människovärdet och önskar upprättelse för de kuvade och missgynnade. Hon nyttjar gärna överraskningar som ett stilistiskt grepp, är närmast fenomenal på att skicka sina karaktärer ut ur deras invanda omloppsbanor. Bästa exemplet i Varning för vilt utgörs av skruvade vändningen i Hjärtats färd, vars intrig måste anses vara ett av de underligaste, mest fascinerande uppslag jag stött på.
DAST MAGAZINE: ” Aino Trosell är en människa jag uppskattar mycket, inte minst som författare. Hon skriver stringent och har förmågan att förmedla känslor och inre och yttre landskap utan att förfalla till sentimentalitet. Dessutom har hon en subtil humor. Titelberättelsen har hennes yrkesmässigt mycket flexibla Siv Dahlin som huvudperson i en historia som med start juldagen 2015 gick som följetong i Mittmedias arton tidningar. Här arbetar Siv som mäklarassistent i glesbygd och besöker olika objekt i södra Norrland för att fotografera och tala med fastigheternas olika säljare. Det visar sig att husen hon besöker ruvar på olika hemligheter som i flera fall kräver att polis tillkallas. Det blir både roande och lite lätt spännande eftersom Dahlin tycks ha förmågan att hamna hos de mest aparta personer. En hel del av kapitlen i den berättelsen har dessutom aktualitetsprägel där Trosells sätt att turnera intrigen fick åtminstone mig att dra på munnen.”
UGGLAN & BOKEN: ”Varning för vilt är väl värd att läsa. Vi bjuds in i en värld där stämningen är melankolisk, men inte helt utan hopp. Det är de avgörande ämnena som står i fokus: kärleken, vänskapen, liv och död.”
NISSE SCHERMANS BOKBLOGG: ”Det handlar om kärlek, skuld och tillkortakommanden. Med Aino Trosells rika prosa är det lätt att fastna i vart och ett av bokens inslag och man blir nästan besviken när novellerna tar slut. Men dess form passar henne utmärkt. Hon verkar ha hur många fantastiska historier som helst att berätta.”
