Jag längtade efter vårvinterljuset norr om den sextionde breddgraden, den skira grönskan vid midsommar, sjöarnas svärta, skogarnas ruggfällar, den första snön som åter tänder ljuset efter en lång kuraskymning.
Jag skrev Gränsmark för att jag längtar hem till gränsmarkerna, fastän jag frivilligt bor i storstad. Jag skrev för att jag ville få syn på vad som händer oss här och nu. Utvecklingen går så snabbt. Avvecklingen går knappt att fatta.
Jag skrev Gränsmark för att jag ville vara med om något spännande, träffa udda och hemlighetsfulla människor, få skratta, bli vettskrämd, ja omskakad i själen. Det var som rock` n roll att skriva Gränsmark. Jag längtar redan tillbaka.
Folket på Finnmarken får reda sig själva precis som förr i världen. Fast numera finns det ju bilar och snöskotrar, fläckvis mobiltäckning, gevär med kikarsikten, det finns boxvin och knark och sällan förgås någon längre i ödemarken.
Brevbäraren Siv Dahlin kör längs de ödsliga vägarna. Hon har precis tagit över postrundan på Finnskogen och börjat lära känna människorna som lever härute i periferin. Hon lyssnar på musik, noterar naturen och årstidernas växlingar medan hon delar ut post. Ibland låter hon sig bjudas på kaffe.
På vinterns kallaste dag påträffar Siv en rimfrosttäckt kropp på rundan. Hon förstår att mannen är en av de nyanlända som nyss kommit till orten. Efterhand avtäcks spänningar av oväntat slag. Allt är inte heller så enkelt. Ofrivilligt blir hon indragen som vittne, som fyllechaufför, som mottagare av bikt vare sig hon vill det eller inte.
Gränsmark kom ut den 21 september 2020
