BERGET GRÅTER

Berget gråter

en gång skall dess tårar

fylla alla gruvorna.

Berget lider och dess malmsten kvider

grottorna de dryper

dolomiten tåras

zebraiten snyftar – evigt skön

Över tider kommande

när allt är slut

i alla Bergslagsgruvorna

och Långban.

 

Berget klagar

en gång skall dess sagor

stanna kvar i gruvorna

En gång vet det sanningen ser det

aldrig nånsin mera

ljus och luft skall kyssa

liv och färg i malmen – död är den då.

Fast i berget

för evigt kvar

dess fägring blir kvar

uti Långban.

 

Bergets öde

sjunger ur marken

jorden rör sig tung i sin sång.

Universum rör sig likt drömmarna haven

vad är då självklart?

falla skall var sanning

den heliga Sanningen – vem äger den?

Om allting helt beror

på vad vi gör

då och nu i Bergslagen

och Långban?

 –