Berget gråter
en gång skall dess tårar
fylla alla gruvorna.
Berget lider och dess malmsten kvider
grottorna de dryper
dolomiten tåras
zebraiten snyftar – evigt skön
Över tider kommande
när allt är slut
i alla Bergslagsgruvorna
och Långban.
Berget klagar
en gång skall dess sagor
stanna kvar i gruvorna
En gång vet det sanningen ser det
aldrig nånsin mera
ljus och luft skall kyssa
liv och färg i malmen – död är den då.
Fast i berget
för evigt kvar
dess fägring blir kvar
uti Långban.
Bergets öde
sjunger ur marken
jorden rör sig tung i sin sång.
Universum rör sig likt drömmarna haven
vad är då självklart?
falla skall var sanning
den heliga Sanningen – vem äger den?
Om allting helt beror
på vad vi gör
då och nu i Bergslagen
och Långban?
–
