En kärlek
Hon studerar biologi. Vi hade ett gemensamt samtalsämne direkt. Jag föll som en stolpe vid första anblicken, det hårda och det mjuka i hennes väsen. Jag vill måla henne. Det kolsvarta, spikraka håret, de sotade ögonen, den späda kroppen som skvallrar om en trolig ätstörning.
En tjej i min smak, svart och svår och ändå vidöppen med sina megastora behov. Jag tror att jag började älska henne direkt.
Hon är komplicerad. Vi har varit ute flera gånger men alltid på mitt initiativ och alltid med brasklappen att vad har man kompisar till.
Självklart, vad har man kompisar till.
Jag vill inte vara kompis!
Men håller god min ändå.
Samt händerna i styr, fast jag vet att hon behöver beröras, smekas, smekas.
Jag kan inte få vem som helst. Men jag onekligen kan jag få väldigt många. Och jag har haft många.
Men nu är det bara henne jag vill ha.
Själva sexet blir väl antagligen skit, om det någonsin blir, så som det blir när det är allvar. Än så länge räcker det med att få vara i hennes närhet. Känna spänningen.
Visst måste hon väl känna den, hon också?
Det är som en sjukdom.
Hon tycker säkert att jag är för svennig, för präktig, för töntig. Jag är så skötsam, jag röker inte och jag tycker inte om att bli full. Hon ser att jag har pengar, hon vet att jag bor i en egen bostadsrätt, mina kläder signalerar att jag redan är i hamn på ett helt annat sätt än de flesta i min ålder, hon inberäknad.
Jag vill sjunga ut att detta är inte hela sanningen. Jag är också en annan! Jag är stark och frihetstörstande och jag gör det rätta, på tvärs emot gängse moraldiktatur.
Den dag jag är klar ska jag visa henne mitt verk. Jag ska ta med henne till den nyss nedsågade dungen. Hon ska förundras, och se rakt in i min själ. Vilja ha mig.
Hon tycker nog att jag inte är tillräckligt cool. Men ändå. Vår senaste träff, hon lät mig betala bion och efteråt på krogen fick jag nådigt tillstånd att bjuda på såväl tapas som öl.
Efter en laddad paus satsade jag allt på ett kort och frågade hon hade lust följa med mig hem och se hur jag har det?
Det hade hon inte.
Annat var inte att vänta.
Jag kände mig som en idiot.
Då sa hon: det är för sent. Men jag kan komma hem till dig en annan gång. Vi kan laga mat. Och se på film. Skulle du vilja det?
Jag började stamma som en tönt.
Hon hjälpte mig på traven. Orden kom till mig igen.
Vi gjorde upp om tidpunkten.
Min ande svävar.
Jag längtar, som ett barn längtar till julafton. Väntetiden fram till vår nästa träff måste fyllas med arbete, frenetiskt arbete, annars blir jag galen.
