Mamma har tänt ett köpeljus åt Jesus

vinternatt 1

3.

De får sova till strax efter ett. Klockan två börjar de gå för att vara framme klockan fyra. Julottan börjar klockan fem och de vill gärna få sittplatser och slippa stå under hela mässan. För sedan återstår vägen tillbaka och den kommer att kännas längre än när de förväntansfulla traskar söderöver.

Mamma har tänt ett talgljus som hon har ställt invid fönstret så att alla ska se att också denna gård helgar julnatten åt Jesu födelse. Ett litet hål har redan tinat, vattnet rinner.

Barnen står och ser på det brinnande ljuset, inköpt i Pell Päboden i Hole. Det är högtidligt. Belysningen kommer normalt enbart från brasan som man matar med lysved för att kunna se. Detta enda ljus står här inte och brinner för att man ska se bättre, utan för att helga Jesus Kristus denna magiska natt. Då det sägs att det avgörs vilka som ska dö under det kommande året. Men eftersom den lilla fönsterrutan är igenfrusen av rimfrost och is var det ingen som kunde gå ut under kvällsvarden och titta in för att se ifall någon satt där utan huvud, den som eventuellt skulle lämna livet under det kommande året. Det är skrock förstås, men många tror på det. Berättelser finns om familjefäder som gått ifrån måltiden och råkat titta in och fått se detta hemska.

Barnen ryser. Ljusets varma sken återspeglas i deras blanka ögon.

Gud i världen, vad söta ni är, utbrister mamma.

Sedan skäms hon, att hon har försagt sig.

Alla skäms å hennes vägnar, att det där slapp ur henne. Man ska inte berömma djur och barn, då kan de i värsta fall tas ifrån en. En ansvarsfull mamma beklagar sig över barnen, de är både fula och dumma och djuren är fula de också och mjölkar då inte alls något särskilt.

Men, ska du inte följa med?

Nej, det är det här med skanken, uppåt ena sidan liksom. Det är löjligt. Men istället har jag maten färdig när ni återvänder. Hälsa dom vi känner och sjung nu riktigt duktigt och bra, sjung för mig också. Sjung Den signade dag på Malungsmelodin, den är så fin:

Ty dagen han är dock aldrig så lång.

  Att icke dess afton skall stunda.

  Då lämnas vårt verk, då tystnar vår sång!”

Men ni får inte tystna!

*

fortsättning följer